Låt er inte luras
Bilar är bra. Det kan var och en förstå. De är moderna farkoster som ligger rätt i tiden.
De är praktiska, de tar en från en ort till en annan - utan onödiga omvägar över järnvägsstationer, med allt vad det innebär av byten och väntan och annat tidsödande trams. Vem kom överhuvudtaget på tanken att dra kilometerlånga metallstänger genom landskapet, att konstruera speciella färdmedel som endast och allenast kan ta sig fram medelst dessa monstruösa skapelser? Ja, vem var det egentligen som sedan hade mage att förklara det hela till ett framsteg för mänskligheten...? När det hade varit så mycket enklare att låta var och en ta sig fram på egen väg, för egen maskin? Ingen vet. Namnet har försvunnit i mängden av andra namn. Till skillnad från Henry Fords. Eller Mercedes. Eller Daimlers. Eller Chryslers.
Bilar är bra. De är logiska. De tar en till A till B utan extra kilometrar.
Men det finns ett krux med det här med bilarna. Man måste välja. Tåg kan man inte välja. De ser ut som de ser ut och går så snabbt de går. I allmänhet finns de på marknaden i två hastigheter: En dyr snabb variant och en billig långsam. Man kan tycka att detta är en tydlig brist på finess, men det är utan tvekan enkelt.
Bil måste man välja efter prisklass, mode, behov etc. Det är inte altid lätt. Dessutom måste man välja vad man häller i den för att få den att gå. Och det är här det börjar bli riktigt komplicerat.
Nuförtiden ryktas det om att det går att tanka majs, socker och annat som man i vanliga fall snarare skulle kallas mat än bränsle. Och det sägs att om man gör det, om man tankar de så kallade biodrivmedlen då gör man något bra för miljön. Det låter ju bra. För trots att bilar är bra på många sätt och vis, så är de ju, även om detta är lite pinsamt att medge, inte helt ultimata för miljön. Som alla vet, så släpper bränsledrivna bilar ut koldioxid när man kör omkring med dem.
Den meningen kan man gärna läsa två gånger. Den är ganska viktig. Bränsledrivna bilar släpper ut koldioxid när man kör omkring med dem. Det gäller även för bilar som tankar den där maten som plötsligt har börjat kallas bränsle. Även den leder till koldioxidutsläpp. Så varför i herrans namn inlåta sig på dessa nymodigheter?
Idén som förvånansvärt stora mängder människor företräder är den att fördelen med majs, socker etc är att dessa består av organiskt nytt material. De har alldeles nyligen samlat på sig koldioxid, så därför gör det ingenting om man släpper ut kolet igen. När man bränner biodrivmedel så bränner man lika mycket som man just har lagrat. Biodrivmedelsförespråkare räknar alltså plus och minus, kommer fram till summan noll och stoltserar med beteckningar som “carbon neutral”. Jag har lite problem med den logiken och detta av olika skäl. För det första för att den ser ut som avlatsbetalning, fast liksom tvärtom. Man gör först något bra och sedan något dåligt för att jämna ut det hela.
Utsläpp är utsläpp. Klimatförändringarna får man inte bukt på genom att byta ett utsläpp mot ett annat, utan genom att sänka dem. Detta kan vara svårt för hängivna bilister att acceptera. Därför kan jag förstå att man gärna sätter sitt hopp till biodrivmedelsindustrin och underförstått accepterar konceptet med CO2-neutrala bränslen. Hellre klimatneutral än miljöbov.
Men tyvärr slutar inte problemen med biodrivmedel vid tveksamheterna i logiken. Det är nämligen inte sant att till exempel majs till etanol kostar lika mycket koldioxid som den smakar. Den kostar mer. Majs växer inte av sig själv, skördar sig inte själv och raffinerar sig inte själv. Allt detta kostar energi. Dessutom: inom jordbruket används ofta konstgödsel vars biprodukt är dikväveoxid. Dikväveoxid är 296 gånger så skadlig för klimatet som koldioxid. Sedan industrialiseringens början har mängden kväveoxid ökat i atmosfären med 17 %. (Källa: biofuelwatch.org).
Ännu mer tvivelaktig blir neutralitetsretoriken när det gäller grödor som sockerrör och palmolja som på grund av sitt höga energivärde är populära råvaror för biodrivmedel. De odlas i tropiska länder med regnskog. Regnskogen är vårt mest värdefulla koldioxidlager. Detta lager huggs eller bränns ner för att ge plats åt plantager. Hur koldioxidneutral tror ni att slutprodukten blir i det fallet?
Rätt svar är att förbränning av palmolja i värsta fall leder till tio gånger så stora mängder CO2 som vanlig bensin.
Det är därför skrämmande att se hur positiv EU-kommissionen ställer sig till biodrivmedlen. Den har föreslagit en storsatsning på biodrivmedel vilket har lett till stora protester från engagerade människor världen över. Man pekar på bristande miljökonsekvensanalyser samt på det faktum att jordens odlingsbara mark behövs till livsmedelsproduktion. På grund av kritiken har kommissionen bestämt sig för att utreda saken men policyn kvarstår än så länge: Till 2020 ska tio procent av drivmedlen i EU vara biologiska, förnyelsebara, neutrala. Frågan kvarstår var den kontinenten ligger där dessa fantastiska drivedel ska produceras. Beräkningar visar att för att kunna möta EUs mål måste vi förvandla omkring hälften av Europas åkermark till dieselodlingar. Alternativet är naturligtvis att odla bränslet i andra länder där man ändå är van vid hungersnöd.
Bilister, låt er inte luras. Om ni verkligen vill köra miljövänligt, kolla upp att matematiken stämmer. Ta reda på vad det är ni har i tanken.